blod, svett och tårar!

2013-12-30 @ 10:21:27 i Allmänt
ja de 3 orden blod svett och tårar så kan msn summera 2013 för min del.
 
Året började med att jag skulle börja träna jag gick in för de till 100% köpte gymkort och började dricka modifast, allt gick jätte bra och jag gick ner i vikt, med detta kändes det också lite konstigt med kroppen jag började få ont som bara den i bröstvårtorna efter träningen när kroppen blev kall igen, min mens hade slutat komma, vilket jag inte riktigt tänkte på då den alltid varit oregelbunden, och kroppen kändes på något sett annorlunda men detta trodde jag så klart var pågrund av träningen och att de blev en stor omställning för kroppen, men omställningen var av någon helt annan anledning som jag inte alls anade.
 
De började närma sig Pierres födelsedag och även inflyttningsfest hos en vän, då hade även mins tankar börjat snurra om att jag kanske var gravid, vilket jag inte ville hoppas på för att bli besviken men för att inte riskerna något och dricks alkohol med ett liv i magen, eller skippa en fest i onödan eller vad man ska säga så bestämde jag mig för att göra ett graviditetstest, och som ni alla vet så visade det positivt, och glädjen var enorm och blandad med oro. 
 
 
 
Jag fick boka en tid hos bm och fick det bekräftat igenom att lyssna på hjärtljuden att där var verkligen någonting som växte inut i mig, känslan går inte beskriva med ord, jag och Pierre skulle verkligen bli föräldrar! 
 
Men efter proverna hos bm blev allt lite oroligt, då mitt blodvärde låg så lågt som 72! 
 
Det var in för att få blod, hela 2 påsar och en onödig runda till Växjö där dom först inte tyckte jag behövde något då jag verkade så pigg men fick ändå åka till Ljungby några dagar senare för att få blodet, under den tiden var det mycket tårar och oroligheter hos mig, jag grät och var riktigt rädd att något skulle hända den lille i magen, allt handlade inte längre bara om mig utan ett helt annat litet liv, men allt blev bra med väderna.
 
 
 
 
 
Sen var de dax för ultraljud och då fick vi ännu mer bekräftat att allt verkligen var sant och vi fick veta att vi väntade en liten son! Allt som dom kunde se på ultraljudet såg bra ut och det kändes väldigt skönt!
 
 
 
Sommaren gick med planer och massa skoj, men samtidigt massa oro och tårar, tankar om hur allt skulle bli och hur allt skulle gå.
 
Pierre klarade sitt körkort och fick även jobb vilket lättade en del av oron.
 
Jag sköt länge upp oron över förlossningen och levde livet nästan som vanligt då jag hade en lätt graviditet, var och badade, umgicks med vänner osv osv.
 
 
 
När det började närma sig oktober och bf kom oron lite men inte så mmycket, inte fören natten till bf då jag inte kunde sova en blund, så de var väl tur han inte kom på beräknat datum de hade varit riktigt jobbigt att genomgå en förlossning utan att ha sovit.
 
 
 
 
Oron försvann igen och tankarna om att han kommer när han kommer blev mer tänkande, men även oron över att när allt nu skulle sätta igång skulle jag förstå att de var dax då? Skulle Pierre vara hemma eller skulle jag behöva försöka ta mig till Ljungby för att han skulle ta mig därifrån till Växjö eller skulle jag försöka ta mig till Växjö själv så han fick möta upp mig där?
 
Men den 17 oktober började jag först med att gå en värk innan Pierre kommit hem och jag tänkte att ja men nu kom en förvärk så om någon dag eller då blir de nog dax att åka in, men en stund efter Pierre kommit hem började värkarna mer och mer och till slut fick vi åka iväg, Vi låg på förlossningen och efter ett tag kändes allt som i en dimma pågrund av all lustgas, jag har inre mycket minne från förlossningen mer än att min ena ryggmuskel gjorde sjukt jävla ont, att jag hela tiden trodde de var dax, att jag skrek dom fan och att jag trodde han kom ut 3 gånger innan han väl var ute samt oron när de var personal byte, dom där sekunderna när dom kom in i rummet och innan dom hade presenterat sig han de komma massa tankar, jag trodde de var något fel på lillen eller på mig att de var därför dom kallat in mer personal men så var som tur väl var inte fallet!
 
Klockan 06.56 den 18 oktober föddes Dante! 
 
 
Efter den dagen började ett helt nytt liv.
 
 
.
 
 
Månaderna där efter ha gått fort och allt har nästan kretsat kring Dante så klart, det har varit en underbar tid med våran egen lilla familj och vi har fått så mycket stöd från våra familjer vilket känns väldigt skönt.
 
Vi har redan sett Dante utvecklas mycket under dessa månader och vi kommer få se ännu mer utveckling 2014.
 
 
 
 
Julen har varit och den har varit mysig.
 
 
 
 
Imorgon är det nyårs afton och på onsdag ett helt nytt år!
 
 
 
Vi har stora planer för 2014, svett kommer de vara då med då jag tänkt ta upp träningen igen för att kunna orka mer.
 
Tårar kommer de säkert också att bli men förhoppningsvis endast glädjetårar, blod hoppas jag på att slippa dock.
 
Vi har även planerat flytt och väntar på besked om lägenhet.
 
Vi kommer få se Dante utvecklas en hel del under året och vi kommer att få upplevs underbara saker, allt kan bara gå bra nu, 2013 har varit ett bra år långt mycket bättre än jag kunde drömma om och 2014 kommer bli lika bra om inte ännu bättre! 
 
Gott nytt år!!
 
 

Skriv en ny kommentar