Graviditeten DEL 1.
Okej då ska jag berätta hur allt började.
I början med mitt nyårslöfte den 31 december egenligen om man ska vara helt med på hur allt började, det var inget nyårslöfte om att jag skulle bli gravid eller inte ens i närheten faktiskt.
Men den 31 december 2012 lovade jag mig själv att detta året skulle jag ta tag i min vikt så när jag väl fick råd i slutet på Januari så beställde jag modifast pulverdiet och gymkort jag hade gett mig fan på att denna gången skulle jag bli smal.
Jag skötte väl drickorna lite si så där vissa dagar åt jag en vanlig måltid osv, men träningen höll igång ett tag jag började gå ner i vikt och kände att fan detta funkar ju verkligen för mig, på gott och ont blev det mindre träning då vikten ändå visade lite mindre för varje vecka även fast jag inte hade gjort någonting alls, det var jag ju så klart glad över men lovade mig själv att om det någon vecka visar + så måste jag ge minst 100% igen.
Under tiden jag tränade osv började jag få sjukt ont i bröstvårtorna, vilket jag trodde berodde på omställningen i kroppen pågrund av träningen, så klart min kropp var ju inte van vid att röra på sig.
Tiden gick och allt var i stort sätt som vanlig förutom att jag ibland tog mig bort till gymmet osv men så fort det blev lite kallt fick jag sjukt ont i brösten som sagt men var inget mer med det.
Tiden gick och jag började fundera lite på varför min mens inte hade kommit, men tänkte va fan den har gjort som den vill de senate åren och tänkte att även detta berodde på allt nytt som var för kroppen, men ju mer tiden gick och ju mer började jag fundera.
Någon dag i mars tror jag det var så var jag med min mamma och mina bröder på ikea, min bror Stefan jävlades lite då när vi kom till barnavdelningen och kollade lite smått och han kläcker ur sig
att snart får nog jag och Pierre börja kolla efter sådana saker (sängar mm till barn), och mamma blev då lite förvirrad och frågade om det var något jag inte hade berättat för henne. Men just då var det ju inget jag visste om och bara skrattade åt min brors skämt men sa till mamma att jag har haft funderingar på att göra ett graviditets test men sen var de inte mer om den saken.
April kom och det började närma sig lite festande osv, men efter som jag gått i tankarna om att jag eventuellt kunde vara gravid, fast jag själv ändå inte trodde det så ville jag inte riskera något, dels ville jag inte skada fostret om där nu skulle vara något, inte heller ville jag ju missa fester pågrund av något som bara inbillande mig (vilket jag då trodde jag gjorde).
Så den 11 april gick jag och köpte mig ett graviditetstest jag pratade både med Pierre om detta samt min mamma och min pappas fru samt min syster, jag tyckte det var lättare att göra själva testet om några redan innan visste att jag skulle göra det samt att om det nu skulle vara positivt (vilket jag egentligen inte trodde) så skulle det vara lättare att berätta.
Efter som man helst ska göra testen på morgonen så fick jag ju så klart vänta till dagen efter och jag vaknade redan vid halv 5 tiden på morgonen jätte kissnödig så det var bara att packa upp den lilla stickan och gå in på toa och kissa.
Under tiden han Pierre att vakna till då han också ville veta resultat så klart, nästan dirket visade stickan 2 röda sträck men jag tänkte att det kanske de alltid gör så jag la ner det i 5 min och gick in och la mig på sängen så länge, dessa 5 minuter var några av de längst i mitt liv.
Väl inne på toa igen, jag gick in själv, så visar det fortfarande 2 röda streck, testet visade alltså positivt och mina ögon började rinna (vilket dom visst börja göra nu med) tårarna bara forsade jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera vi hade ju pratat om det och var det positivt så fick det vara det men jag hade ju ändå intallat mig lite om att det inte skulle vara så.
Men självklart var jag glad samtidigt som jag var rädd.
Jag kom ut till Pierre som dirket förstod vad det hade varit för resultat och han blev med tårögd, vi skulle bli en familj, även fast vi både inte riktigt trodde på det (vilket vi nog inte fattat än idag faktiskt) vi var också båda två rädda för hur folk runt omkring oss skulle reagera då vi inte alltid haft det så lätt med ekonomin osv, den jag var mest orolig för att berätta de för var faktiskt min pappa, men alla var glada över nyheten till och med pappa så klart, dock var det bara dom närmaste vi berättade de för och jag var även rädd att det skulle vara något fel på testet så jag gjorde faktiskt ett nytt dagen efter och det visade så klart positivt det med.
Det är skönt att alla dom närmaste och även alla andra vi själva pratat med iallafall är jätte glada för våran skull och verkligen se positivt på det hela, det känns helt underbart och utan stödet från familjen och vänner så vet jag inte riktigt hur vi hade klarat oss så här långt!
Del 2 kommer snart!
