Graviditeten DEL 4!
Förtsättning!
Som sagt gick och väntade på det första ultraljudet!
Och den 14 Maj kom och det var dax för mig att få se den lille igen men nu riktigt och få veta hur långt gången jag var samt så allt var bra med det lilla livet, med utvecklingen osv, samt eventuellt få veta kön.
Jag var närvös samtidigt som jag var glad, Pierre var tyvärr inte med mig då han hade praktik och vi trodde man skulle få mer än ett ultraljud, så verkar inte fallet vara dock, iallafall så tog jag bussen upp dit då ingen hade möjlighet att köra mig.
Jag hade även känt den lille inne i magen lite mera nu och visste att det verkligen var ett liv där inne.
Väl inne hos barnmorskan där så kom tårarna igen när jag fick se att den lille rörde sig och såg ut att må bra, jag sa direkt att jag vill veta kön om hon såg det, hon svarade med att det kan vara svårt men om hon ser något ska hon säga till.
Till en början låg navelstärngen i vägen så vi kollade lite andra saker och hon mätte osv.
Allt såg bra ut och han såg frisk ut vad hon kunde se, allt växte och såg ut som det skulle.
Vi gjorde ett försök till med att kolla könet på den lille och då visade hon mig att där var en liten pung ;) dom kan ju dock aldrig utlova något till 100% men ja pungen var ju där så ja :)
Nu fick vi äntligen veta det är en liten kille som ligger där inne!
Och oavsett kön hade vi ju så klart varit lika glad så länge den lille är frisk och utväcklas som den ska, men jag har alltid hoppats på att det första barnet skulle bli en pojke då jag själv alltid velat ha en storebror :).
Efter ultraljudet gick dagarna och jag kände hur han började röra sig mer och mer där inne, men det skulle dröja fram till den 12 juni innan jag själv kände första sparken (eller slaget) från utsidan av magen så att säga.
Tyckte så synd om Pierre som inte hade fått känna det ännu och dagarna gick men på midsommarafton alltså den 21 Juni så kände jag en massa sparkar utan på magen och jag kunde inte låta bli att väcka Pierre som då också äntligen fick känna honom!
Tyckte så synd om Pierre som inte hade fått känna det ännu och dagarna gick men på midsommarafton alltså den 21 Juni så kände jag en massa sparkar utan på magen och jag kunde inte låta bli att väcka Pierre som då också äntligen fick känna honom!
Och nu känner vi båda honom lite titt som tätt.
Och nu den 18 Juli var jag och gjorde ett glukostest, och fy fan säger jag bara, men det var bara att genomlida det, fasta i tolv timmar innan man skulle dricka sockerlösningen och sedan sitta och vänta i 2 timmar, men efter dessa två timmar visade allt bra, vilket var skönt så klart, magen växer som den ska och värderna är också som dom ska så allt går just nu bra, det ända som är lite jobbigt är att han börjat sparka upp mot bröstkorgen vilket inte är så jätte skönt men samtidigt är det mysigt att han rör sig där inne!
Även en summering av graviditeten hittills kommer!
