shiibbys.blogg.se

Mardrömmar är nog bland de värsta som finns fy fan alltså!

I natt hade jag en, drömde först att jag och Pierre och två till, vilka dessa andra två var har jag ingen anning om, vi snodde iallafall hästar och red iväg på vi red igenom skogen osv, jag vet inte alls anledningen till varför vi gjorde det men vi var jagade av någon/något vi red och red till slut kom vi fram till ett ställe där vi skulle lämna hästarna.
Där ifrån sen så skulle dom andra två som var med oss gå vidare så jag och Pierre stannade men efter ett litet tag kommer dom åkande bak på en polisbil och skriker till oss "spring för i helvete spring" vi börjar att springa en bra bit där vi sedan hittar en bil som vi tar och åker vidare en bit i, bakom hos händer bilolycka efter bilolycka , vi vänder för att åka på andra hållet och är påväg in i en lastbil men hinner att väja ut i diket på höger sida. Väl där ute får vi inte igång bilen men är glada över att inget hände oss, men väl när vi satt i bilen där i diket kommer en buss på vänster sida som tappar kontrollen och kör rätt in i våran bil så den voltar runt några varv. Jag tar mig ut ur bilen oskadd av någon konstig anledning men Pierre sitter fast i bilen, det kommer ambulans och det kommer poliser och paniken som uppstår i mig i drömmen när jag inte längre hör Pierre inne i bilen går inte att beskriva, jag stod och gapade och skrek på honom om att han absolut inte fick lämna oss nu, att jag aldrig skulle klara av det, att han han inte fick dö ifrån oss och att jag inte skulle klara de utan honom, han skulle bara överleva så skulle allt bli bra! Alltså det var en sådan riktigt jobbig känsla så jag kan inte sätta ord på det.

Dom fick iallafall ut honom och då var han också helt plötsligt oskadd, lättnad uppstod tills vi sedan inte fick någon hjälp alls att kolla hur det var med lillen i magen, ingen ville hjälpa oss och kolla om han mådde bra, dom sa det räckte med den hjälp vi hade fått med att få ut Pierre ur bilen mer tänkte dom så rakt inte hjälpa oss med, och paniken i mig uppstod igen, tänk om något hänt med lillen i magen tänk om han var skadad!

Vi var alltså tvungna att på nytt hitta en bil och ta oss till akuten vi hittade en och var på väg sedan vaknade jag!

Och jag kan säga de var en stor lättnad att vakna och precis efter jag vaknade kände jag att han sparkade i magen på riktigt, men känslorna, rädslan och oron över att förlora Pierre och samma sak om att lillen skulle ha skadats går verkligen inte att beskriva mer än ren och skär panik.

Att hämta sig efter en sådan dröm är jobbigt, men som tur väl är kunde jag somna om efter en stund och det är vara ett under att jag inte vaknade gråtande.

Nu vill jag inte ha fler mardrömmar nu vill jag bara ha fina drömmar eller inga alls tack.

Paniken som uppstår när man kommer på att man glömt skicka in a-kassekorten som skulle skickats in i måndags!

Anledningen är nog att jag försökte skicka i dom i söndags kväll men de gick ju inte efter som söndagen var sista dagen av perioden så skulle göra de på måndagen, gör alltid de på måndagar för att vara säker på jag får pengar torsdagen veckan efter men jag hoppas dom kommer in ändå gör ju det som tur väl är via datorn!

Men nu tänker jag nog sova lite till efter som paniken lagt sig igen och jag är sjukt trött, blev ju sent i natt lillkillen i magen var riktigt vild så kunde ju först inte somna men tillslut så.

Jaja blunda någon/några timmar till sen hoppas jag på att orka göra någon nytta här hemma idag!

Jag är helt fast i iPhone spelet hay day, spelar det när jag inte kan sova, heller sover jag kanske inte för att jag spelar? Haha nä men spelar de rätt mycket konstigt nog, men de är rätt skönt efter som jag kan ligga i sängen/på soffan och göra de ;) får ju nu mera allt för ont i ryggen i mellan åt av att sitta så de är ju perfekt att ha något att göra när man ligger ner :).

Sen spelar jag ju en del annars också inte bara när jag har ont i ryggen och måste ligga ner, fast ont i ryggen har jag i stort sätt hela tiden nu mera men ändå xD.

Har varit inne på en del bloggar de två senaste dagarna och ser att många börjat spela the Sims 3 igen, eller ja dom kanske inte har slutat alls som en annan tyvärr gjort, men iallafall så blir jag sjukt sugen på att spela de igen men jag har inte den blekaste var skivan är någonstans, ja jag har faktiskt originalskiva på de trodde ni jag var en sådan där som tankar ner ;) nä men köpte de när det släpptes för det är ett spel jag verkligen ville ha och sen kan ju vissa tankade spel krångla väldigt mycket ibland så jag vill hitta skivan igen innan jag börjar spela på nytt. Hmm kanske ligger den i förrådet? Jaja jag får leta någon dag helt enkelt men har ju en del annat som måste fixas innan.

Nä sova snart kanske? Vi får väl se :)

Ni får ursäkta bilderna, de är gogglade bilder och inlagda i någon ram, har inget bättre program för de på mobilen, har inget program för bilder på datorn heller för den delen, så har ni tips på appar eller lätta program till datorn så säg gärna till :)

Som jag skrev förra veckan har ju Pierre fått jobb, han fick även körkortet i början/mitten på juli minns inte datum i huvudet just nu, men allt har verkligen börjat lösa sig och de känns skönt som fan ni som känner oss väl vet att ekonomin har varit ett stort problem för oss, jag har fått runt 4000kr i månaden och Pierre 90 knappt 4000kr så ja cirka 8000kr sammanlagt bara och då har vi tur att ha en billig hyra på 3500kr, men sen har vi ju internet och tv, mobiler och lite andra räkningar så ja många kronor har det inte blivit över och ärligt talat så vet jag inte riktigt hur vi har klarat oss så här länge men vi har fått lite hjälp och så där från familj osv och det känns verkligen skönt att familjen funnits där annars vet jag inte riktigt vad som skulle hänt.

Men nu känns det så jävla skönt när Pierre har fått jobb, samt att jag kommer gå mamma ledig vi kommer alltså att få en dubbelt så stor inkomst och kanske lite till tillsammans, visst vi kommer ha en liten som kommer att kosta och de är inte billigt med barn MEN vi kommer ändå ha en hel del mer över än vad vi brukar ha, och vet ni vad som är skönast? Jo att vi kommer kunna börja veckohandla samt att vi inte behöver ha sådan jävla snål mat budget visst man får ju fortfarande räkna lite på hur mycket det blir i kundvagnen men vi kommer inte behöva tänka lika snålt och skippa vissa saker för att de inte finns pengar till det, nu menar jag inte att vi aka käka hummer och entrecote varje dag absolut inte men vi kan köpa oss en riktig köttbit om vi vill de och vi kommer kunna äta riktig mat varje dag, inte som de varit nu och innan att det blir mackor någon dag för att de är de ända som finns.

Vi kommer att lägga upp en matbudget för hela månade och dela upp den i 4, vi kommer kunna ha tex yoghurt till frukost i mer än 4 dagar, innan ha den tagit slut och då har de inte funnits pengar till mer lika så vi kommer kunna ha mjölk hemma hela tiden, nu tänker nog många men va fan mjölk kostar knappt en 10a, nej jag vet detta men just den där 10an extra har vi inte haft så bara en sådan sak känns jävligt skönt och jag känner en stor jävla lättnad att inte behöva vända på vart ända krona, inte veta om maten vi köpt kommer att räcka eller få skita i middag någon dag för att de helt enkelt inte finns någon. Vi kommer inte längre behöva oroa oss lika mycket om vi verkligen både ha råd med mat och räkningarna.

Självklart kommer ju inte alla pengar ut över räkningarna gå till mat, det hade blivit alldeles för mycket mat ;), vi kommer ju inte bli skit rika på de pengar vi får in men vi kommer kunna leva mer normalt på de.

Vi kommer så klart starta ett sparkonto till lillen som vi kommer att spara en summa på varje månad som han sedan kommer få den dagen han fyller 18, vi ska även ha ett sparkonto till oss alla 3 där vi spara lite olika varje månad till olika saker så som om bilen går i sönder, om vi vill åka någonstans eller om vi helt plötsligt behöver köpa något för att slippa räkna in sådant i den vanliga budgeten om man säger så.

Vi ska även börja beta av lite skulder så vi en dag kan bli helt skuldfri vilket hade varit så jävla skönt!

Jag vet att de låter som vilken familjs ekonomi som helst men vi är så vana vid att leva på gränsen så vi behöver redan vid första lönen och utbetalningen ha en plan för ekonomin för att kunna börja spara/betala direkt och inte lära oss att vi har ju jätte mycket pengar över det är bara att slösa på för börja vi inte direkt kommer vi snabbt vänja oss vid att han mycket pengar och när vi sen väl ska börja betala tex skulder så kommer de känns som om vi inte ha råd med något även om det kommer ligga över vid vi haft för inkomst nu, för oavsett hur mycket eller lite man har så blir man snabbt van om de helt plötsligt bli mer!

Nu vet jag att Pierres jobb bara är en anställning på 3 månader än så länge men de kan också bli mer, men vi kan ju inte heller gå och vänta på att 3 månader ska gå och sen se om det blir vidare eller inte utan vi måste börja direkt sen får vi ta de som de kommer helt enkelt!

Äntligen börjar allt lösa sig för oss också och det går inte beskriva hur bra det känns! Visst pengar gör inte en lycklig men det gör livet fan så mycket lättare!!

Nu börjar de verkligen närma sig, bara 40 dagar kvar till beräknad förlossning och jag börjar bli mer och mer rädd och orolig, just själva förlossningen har jag inte tänkt så jätte mycket på har fått höra det gör ont så in i helvete men att man snabbt glömmer bort smärtan men där vet jag ju att han måste ju ut så är det ju bara dock kommer dom ärligt talat få ge mig all smärtlindring dom kan!

Dom tankar som börjar smyga sig på mer och mer är dock om jag har gjort något fel under graviditeten kanske inte ätit tillräckligt? Kanske gett honom för lite näring så han kanske är sjuk när han kommer ut att det liksom finns något jag hade kunnat göra på annat sätt för att han skulle må bättre inne i magen och vara frisk när han kommer ut, det är sådana tankar som börja tynga mig och jag vet att jag borde prata om detta men så fort jag tänker på det så kommer tårarna och jag kan inte ens öppna munnen det går bara inte för ju mer jag tänker på det ju mer gråter jag.

Jag vet att jag måste vara stark men jag är så orolig och rädd att jag som sagt har gjort något som liksom inte är bra för honom det låter kanske jätte dumt men jag vet inte.

Jag vet ju också att jag försökt äta rätt i mån det har gått, jag har inte rört någon alkohol under graviditeten, snuset har jag dock tyvärr haft svårare med, men angående de är jag konstigt nog inte så rädd, jag har inte heller tagit en ända värktablett under graviditeten, för jag har inte haft ont, ännu, men det är just den här biten med mat jag oroar mig för, jag är dålig på att äta nyttig mat, iallafall hemma, bjuder någon och det finns tex sallad så tar jag mer än gärna det till maten.

Jag vet att det finns mycket hjälp att få om det skulle vara något det är inte alls det jag inte tror men om det skulle vara något som jag har orsakat så skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv.

Dessa tankar har jag samtidigt som allt ändå känns så bra, jag har mått så bra, om man inte tänker på blodvärdet och de i början, men annars så har jag verken mått illa, haft ont eller någonting ännu, men det är ändå lite av den där oroskänslan liksom det är svårt att förklara, jag vet ju inte vad som är normalt egentligen men jag kan också tänka mig att denna oro är helt normal när det börjar närma sig men sen är det just de att jag har svårt att prata om de, för jag vet hade jag bara öppnat käften så hade Pierre varit där och stöttat mig men som sagt försöker jag så gråter jag bara istället och får inte fram ett ljud och det är riktigt jobbigt.

Som sagt tankarna är jobbiga angående detta samtidigt som jag tänker att allt kommer gå så bra det kommer vara en stark och frisk liten kille vi kommer få, det är oftast så jag tänker men de andra tankarna tränger sig på det är så svårt att förklara.

Ibland känns det som man är så ensam att ingen vet hur man egentligen tänker men samtidigt vet man att det säkert är så många andra som har blivit/ska bli mammor som säkert går i exakt samma tankar men ibland känns det lite som om de på något sätt är lite förbjudet att prata om eller vad man ska säga, en graviditet ska ju vara lycka, allt ska vara så underbart och mysigt, lika så att ha fått barn, det är så alla målat upp bilden, och självklart känner jag en stor lycka helt klart den känslan går inte att beskriva med ord och ändå har jag inte så här långt in i graviditeten helt fattat att jag, ja jag ska faktiskt bli mamma, jag kommer att få ett litet barn tillsammans med personen jag älskar mest i hela världen vi har tillsammans skapat våran egen värld och en person som vi i vår tur kommer att älska mest i hela världen! Men det är dom där jobbiga bitarna som ingen liksom pratar riktigt om nu kommer jag in på lite andra spår än vad inlägget handlande om från början och de blir långt men skit samma.

Allt ska ju som satt vara så fint och underbart barnmorskan pratar inte om att de kan göra lika ont när moderkakan ska ut tex, inte heller om att man kan spricka eller man kan skita ner sig under förlossningen, alltså nu vet ju inte jag efter som jag inte varit där ännu men detta är ju ändå något man tycker att man borde få lite information om, jag vet inte men hade ingen kanske berättat för mig att det kan göra lika ont att få ut moderkakan, fast man kanske inte tänker på de på samma sätt för då är ju bebisen ute, så hade jag nog blivit rädd om det helt plötsligt efter att barnet kommit ur börjar göra lika ont igen.
Lika så om man ligger där och krystar och men helt plötsligt bajsar istället, visst i situationen så kanske man inte tänker på det men efteråt hade jag nog tyckt det var skit pinsamt om jag nu inte hade fått veta på annat håll att de faktiskt kan vara rätt så vanligt.

Jaja nog om det de är ju inte de sist nämnda som jag är orolig för som sagt lillen måste ut på ett eller annat sätt och det kommer att kännas så är det ju bara, jag är inte heller så jätte rädd för tiden efter, eller ju visst är jag orolig för hur allt kommer vara osv men jag vet där att vi kommer att klara av allt tillsammans, men det är som sagt just den där biten med OM jag gjort något fel som tynger mig, jag tror inte de, dom säger ju att barnet tar den näring den behöver osv, men då kommer tanken om det inte funnit någon näring att ta av? Vad händer då? Fast de kanske är allt sådant dom ser i urinet och blodet varje gång man är hos barnmorskan? Jag vet inte faktiskt.

Ett ultraljud till skulle jag vilja ha för att få se min lille kille en gång till i magen och för att bli av med lite av oron, men dom säger man bara för ett om dom inte misstänker något? Men men ska prata med barnmorskan imorgon om man liksom inte kan köpa ett ultraljud till eller något, dock kommer jag imorgon inte träffa min egna barnmorska utan den som ingen verkar gilla så vi får väl se hur de går.

Nä ska avsluta detta inlägg nu för det blev väldigt långt och kanske inte helt sammanhängande men har fått skriva av mig lite och det hjälper faktiskt, sen om någon läser de är ju en helt annan sak.

Bild vecka 34+4 nu är jag i vecka 35 :)